Teater Mars gör Anton Tjechovs Tre systrar i clownversion tillsammans med den svenske skådespelaren och clowninstruktören Per Sörberg. Clownerna har sina rötter i en europeisk commedia dell´arte -tradition snarare än i cirkusen. Kortfattat kan man säga att clownarbetet utgår från en metod vars innehåll är ett antal mycket precisa skådespelartekniska förutsättningar.
”Tre systrar är för clownen en utmärkt plattform att utföra en lek på blodigt allvar.” (Per Sörberg)
Teater Mars gjorde Tre systrar år 1995 i regi av Joakim Groth. Idag, 12 år senare, är nästan hela ensemblen intakt och spelar dessutom samma roller nu som då. Där upphör alla likheter. När nu skådespelarnas clowner möter Tjechovs text tillsammans med publiken blir en helt annan föreställning till. Och i bästa fall framstår Tjechovs text, karaktärer och situationer tydligare och mer självklara än någonsin. En ”Tre Systrar” som i alla ordens bemärkelser är HÄR och NU. Är det roligt? Ja, i bästa fall riktigt roligt… ( I bästa fall tar även Finland guld vid nästa hockey VM)
Per Sörberg har som skådespelare rötterna i Projekt Commedia, Teater Halland och 123 Schtunk (som nyligen gästspelade i Helsingfors) som under en 15års period gjort, av kritiker och publik, bejublade clown- och maskföreställningar på pjäser av Shakespeare, Strindberg, Moliere i Sverige och utomlands. Per arbetar även på teaterhögskolan i Stockholm, där hans commediaversion av Tjechovs ”Måsen” blev en stor succé våren -07.
Intervjuer med Per Sörberg och Niklas Häggblom
Per Sörberg skådespelare/maskpedagog:
Varför clownnäsa och halvmask?
“När jag som skådespelarstudent på teaterhögskolan i Malmö på 80-talet arbetade med den franske skådespelaren och maskpedagogen Mario Gonzales, var det inte clownen eller masken i sig som jag förälskade mig i, utan själva skådespelararbetet. Ett hantverk där grunden är en teknik som fokuserar på skådespelarens närvaro, koncentration och förmåga till kommunikation. Jag drömde om en teater som uppstod här och nu, tillsammans med publiken, och det var nästan en omskakande upptäckt att just det här franska maskarbetet sammanföll med mina visioner om teaterkonsten.
Hos oss har teatern, efter modernismens genombrott i början av förra seklet, blivit alltmer litterär. Teatern är numera i första hand en författarnas, regissörernas, scenografernas och koreografernas konstform. En clownföreställning däremot är ett försök att skapa en, i ordets alla bemärkelser, levande teater. En teater där skådespelarens infall och impulser, tillsammans med ensemblen och publiken, styr händelseförloppet snarare än en regissör eller dramaturg. En teater som börjar och slutar med skådespelaren.
Ett av teaterns största mirakel är skådespelarens förvandling till rollen, och kanske håller du med mig om att på teatern är det inte skådespelaren som sig själv vi vill se, utan just rollen. När skådespelaren döljer sig bakom en mask måste han/hon förstärka och klä av uttrycket och bli ett med… CLOWNEN. De här clownerna, som ska spela Tjechovs nedskrivna karaktärer ur ”Tre Systrar” är egentligen inga roller. De uppstår här och nu och aldrig mer, och imorgon kanske allt blir annorlunda. Precis som livet självt, situationer och möten styr och påverkar oss till de vi är.
De röda näsorna har sina rötter i en commedia dell arte-tradition snarare än cirkusen. Då vi, här uppe i norra Europa, saknar en sådan masktradition har vi den stora möjligheten att långsamt skapa en. Därför har vi clownnäsa. ”
Niklas Häggblom , skådespelare:
“Teater Mars gjorde A.Tjechovs Tre systrar 1995. Om någon då hade sagt att vi om tolv år kommer att göra samma pjäs i clownversion skulle den knappast blivit tagen på allvar. Att vi nu gör det känns komiskt, magiskt, ja rentav fantastiskt. Visserligen har några av skådespelarna gått andra vägar och ett par nya kommit till, men i huvudsak är vi samma gäng. Ändå känns det mesta nytt och fräscht. Det har säkert att göra med clowntekniken, denna mycket specifika form av skådespelararbete. Fokus på här och nu, på situation och aktion, erkännandet av publikens närvaro. Man kan till och med säga att vi som clowner är beroende av publiken. Det är ju all teater egentligen. Här är det bara så mycket tydligare.
Det var Marcus idé att vi skulle börja undersöka clowneri och engagera Per Sörberg från Sverige. Lyckligtvis nappade vi andra på förslaget och har nu fått njuta av ytterligare en upptäcktsfärd i skådespelaryrkets underbara värld. 1995 undersökte vi K. Stanislavskij. Genom de fysiska handlingarnas metod gick vi igenom skådespelararbetets grunder. ”Vad är din handling?” ljöd Joakims stämma gång på gång under repetitionerna. Det var nyttigt då. Precis som det här är nyttigt nu. Fast egentligen spelar nyttan ingen roll. Det är nuet som gäller. Vi, skådespelare, tillsammans med publiken. Och så Tjechovs text förstås…
Att det skulle bli just Tre systrar var ingen självklarhet. Till en början var enbart clowntekniken det viktiga. Texten fick gärna vara en klassiker. En pjäs som håller även om man kraftigt bearbetar och förkortar den. Vi bollade med olika förslag. Shakespeare? Molière? Ibsen? Tjechov? Shakespeare är bra eftersom där finns mycket aktion. Tjechov är bra med sin skenbara händelselöshet, sitt galleri av mångskiftande rollpersoner. Där finns alltid nya saker att upptäcka. Så en dag kommer Marcus med den självklara lösningen: Varför inte Tre systrar? Vi har ju redan gjort den en gång. Då kan vi nu ha clownarbetet i fokus och behöver inte sätta oss in i en för oss ny pjäs helt från början. Sagt och gjort. Då kör vi!… Till Moskva. “