FIN
”Ai alhainen syntyvyys. Ok, mäpä hoidan.”
Äitiysretoriikan merkitykset vellomassa synnyttämättömän kehossa. Lapsia valtiolle, lahkoille, suvuille… Lapseton itsekäs paska. Lapsettomuus on luonnosuojeluteko! Lapset ovat jumalan lahja. Kohdullisen keho on kuin taistelukenttä, jolla uskomukset luonnosta, sukupuolesta ja jumalasta muodostavat sarjan kognitiivisia vinoumia, traumoja ja yhteiskuntajärjestelmiä.
”Asento!”
On ilmastokriisi. Näkymä maan ja lasten tulevaisuudesta on heikko. Matalapaine vyöryy kohti lännestä. Tulvavaroitus (Mooseksen kirja, jae 7.) Taistelu omien rajojen, maan rajojen, valtion rajojen puolesta. Ikuisia kysymyksiä, jotka vaivaavat kehoani tänään. Ylisukupolvisen sukupuolikokemuksen, uskonnollisuuden traumojen ja 2000-luvun edistyksen risteyspisteessä ihminen etsimässä, jotain.
Maalle? Maata varten? Suomen kielessä maa voi tarkoittaa sekä valtiota että maaperää. Pro matria on värisevänä äänenä ja eksyvänä kehona muodostuvan ajatuskartan keskipiste. Se on tanssiesitys.
Koreografian keskeisenä lähdemateriaalina on trauman kehollisuutta ja hoitoa käsittelevä kirjallinen teos Trauma ja keho – sensorimotorinen psykoterapia. Teosprosessissa lähdemateriaalia on lähestytty taiteen vapauden kautta, samalla pyrkien sekä ymmärtämään sitä että irtautumaan siitä. Koreografia rakentuu yleisön ympärille ja sekaan aueten tapahtumahorisontiksi, jossa kesken jääneet puolustusreaktiot ja epäjohdonmukaisesti toimiva keho tilallistuvat esityksen tantereeksi.
ENG
“Low birth rate? Ok, I’ll handle it.”
The different rhetorics of motherhood circle also in the bodies who hasn’t given birth. Give birth for the state, sects, families… Childless selfish shit. Childlessness is an act of care for the nature! Children are a gift from god. The body of a person with uterus is like a battlefield where beliefs about nature, gender and god, forming a series of cognitive biases, traumas and social systems.
“Position!”
We are in a climate crisis. Future of the earth and children looks weak. Low pressure is moving towards the west. A flood warning (Book of Moses, verse 7.) Fighting for one’s own boundaries, the borders of the country, the borders of the state. Eternal questions that plague my body today. At the crossroads of intergenerational gender experience, religious traumas and 21st century progress, a person is searching for something.
For earth? For a country? Finnish word maa can mean both state and soil and the name of the piece, Pro matria, points towards this double meaning. Pro matria is the center of a thought map formed as a vibrating voice and a lost body. It’s a dance performance.
The key source material for the choreography is the book Trauma ja keho – sensorimotorinen psykoterapia (Trauma and the Body – Sensorimotor Psychotherapy) which deals with the physicality and treatment of trauma. In the working process, this material has been approached through the freedom of art, at the same time striving both to understand it and to break away from it. The choreography opens into an event horizon, where unfinished defensive reactions and an inconsistently functioning body become the stage of the performance.
SVE
“Lågt födelsetal? Ok, jag ska klara det.”
Moderskapets olika retorik kretsar också i de kroppar som inte har fött barn. Föda för staten, sekter, familjer… Barnlös självisk skit. Barnlöshet är en handling av omsorg om naturen! Barn är en gåva från gud. Kroppen hos en person med livmoder är som ett slagfält där föreställningar om natur, kön och gud bildar en serie av kognitiva fördomar, trauman och sociala systemer.
“Giv akt!”
Vi befinner oss i en klimatkris. Jordens och barnens framtid ser svag ut. Lågtrycket rör sig in från väst. En översvämningsvarning (Mosebok, vers 7.) Att slåss för sina egna gränser, landets gränser, statens gränser. Eviga frågor som plågar min kropp idag. I skärningspunkten mellan könsupplevelser mellan generationer, religiösa trauman och 2000-talets framsteg söker en person efter något.
För jorden? För ett land? Finska ordet maa kan betyda både stat och jordmån och verkets namn, Pro matria, pekar mot denna dubbla betydelse. Pro matria är centrum för en tankekarta formad som en vibrerande röst och en förlorad kropp. Det är en dansföreställning.
Det viktigaste källmaterialet för koreografin är boken Trauma ja keho – sensorimotorinen psykoterapia (Trauma och kroppen – Sensorimotorisk psykoterapi) som handlar om traumans fysiska karaktär och behandling. I arbetsprocessen har man närmat sig detta material genom konstens frihet, samtidigt som man strävat efter att både förstå det och bryta sig loss från det. Koreografin öppnar sig mot en händelsehorisont, där oavslutade försvarsreaktioner och en inkonsekvent fungerande kropp blir scenen i föreställningen.
