Historia / Historik

Historien om Universum


Text: Sonja Vuori
, baserat på samtal med Åsa Nybo-Bremer och Paul Olin.

Året är 1998. I Helsingfors finns fyra fria teatergrupper med kosmiska namn. De grubblar alla på var sitt håll hur man kunde göra produktioner på ett mindre mödosamt sätt; som det är nu, går en massa tid åt till att leta efter lämpliga lokaler för övningar och föreställningar, och ett förråd för all rekvisita skulle också vara mer än behändigt. Dessutom tar allt pappersarbete med ansökningar och löner tid från det konstnärliga skapandet.

På Kalevagatan i Filadelfiakyrkans lokaler hyr Teatteri Venus ett rum mot gatan. Genom trägolvet hörs gudstjänsterna, och när de pågår måste man smyga i rummet. Teater Mars huserar på Råholmen, men av olika orsaker tar en annan finlandssvensk teater över lokalen. Sirius Teatern och Aurinkoteatteri saknar fast punkt.

De fyra teatrarnas aktiva medlemmar träffas en vacker dag för ett möte på Kalevagatan. Mötet kommer senare att benämnas ”legendariskt” och ”historiskt”, och anekdoter om det berättas långt in på nästa årtusende. Med i Filadelfiakyrkans rum är Tuuja Jänicke, Joakim Groth, Åsa Nybo-Bremer, Max Bremer, Leea Klemola, Juha Mustanoja, Paul Holländer och Niklas von Weissenberg.

Mötet räcker in på småtimmarna i festliga tecken, och sedan är det klart: Universum har blivit till! Olika verksamhetskulturer, olika språk, skilda viljor och starka personligheter skyfflas ihop i ett förhållande, som kommer att vara i decennier. ”Fan vad bra det här kommer att bli”, är den delade känslan under kvällen.

Högt till tak och hippiemeininki

Universum rf:s grundtanke var från första början att total konstnärliga frihet bör råda. Att de fria grupperna nu verkade inom en gemensam organisation, en teaterförening (som snart skulle få ett eget teaterhus), fick inte påverka detta på något sätt. Premissen har gällt fram till idag.

Att Universum fick ett eget utrymme år 2001 genom inflyttningen till före detta Betaniakyrkan på Styrmansgatan i Rödbergen, var en betydande sak. Nu hade man en scen, ett kontor, ett förråd – ett eget Teaterhus. Kyrkan förvandlades till teater i sann nybyggaranda, då en av skådespelarnas pappor kom och svetsade ihop läktaren medan skådisarna målade stolar. Livet i Universum har genom åren kännetecknats av kreativt kaos och ”hippiemeininki” – samt högkvalitativ, nyskapande teaterkonst.

Med åren har allt blivit mer professionellt – utan att tumma på friheten – och bland annat teatertekniken har utvecklats enormt.

Det är teatrarna själva som är producenter för sina produktioner, medan verksamhetsledaren sköter ekonomi, ansökningar, avtal och annat väsentligt. Universums första verksamhetsledare var Annamari Karjalainen, som efterföljdes av Laura Karén. Birgit Aittakumpu ledde huset och föreningen genom viktiga utvecklingsskeden åren 2008-2019. Sedan coronavåren 2020 är det Jan Liesaho som lotsar Universum genom storm och stiltje.

Universum ingår inte i statens sk. VOS-lag med garanterat årligt bidrag, utan fortsätter vara en viktig aktör på det fria fältet. En hybrid, dessutom: Universum är fyra teatrar, ett teaterhus och en teaterförening. Det här kan ibland vara lite krångligt att greppa.

Universum är en familj som håller ihop, en ”match made in heaven” med stark solidaritet trots – eller tack vare – fruktsamma olikheter.