Europa, 2000
Sirius Teaterns största satsning någonsin, Martin Luther och Thomas Münzerturnén runt Europa, var ett lyckat projekt. Den två månader långa turnén var både fysiskt och psykiskt tung. Körkilometrarna blev 14000, föreställningsorterna 14, föreställningarna var 28 stycken, scenen byggdes och revs 60 ggr, åskådare hade vi 6500.
Repetitionerna och scenografibygget samt rekvisita- och dräktframställningen tog nio veckor. Lastbilen blev vår scen till stora delar med egna krafter. Den noggranna planeringen och framförandet lyckades. Scenen höll ihop under turnén trots fukt- och mögelskador. Lastbilen måste repareras ett antal gånger, men tidtabellerna höll dock med nöd och näppe. De tre skådespelande lastbilschaufförerna körde otroliga dagsetapper.
Söderns sol och hetta slapp vi eftersom regnet följde oss nästan genom hela vår resa. Fyra gånger var vi tvungna att inhibera vår föreställning på grund av regn. Det ostadiga vädret och det eviga resandet och samboendet orsakade en och annan influensa och magsjuka. Envist skötte skådespelarna sina föreställningar, endast under en föreställning gjordes ett inhopp genom att dela upp den sjukes roller på de övriga skådespelarna. En föreställning blev ospelad på grund av byrokratiska fnurror i Avignon. De olika instanserna i stan hade inte en inbördes kommunikation som fungerade.
De största framgångarna hade vi i de katolska länderna, där publiken var mycket emottaglig, levande och spontant intresserad och ivrig.
I BERGEN fick vi lite hjälp av kulturstadsstiftelsen och våra föreställningar omnämndes i reklamtidningen Bergen 2000. Spelplatsen låg mycket centralt, på en bred gågata. Bergenborna, vana vid ostadigt väder, kom och gillade föreställningen. Den svenskspråkiga versionen var lätt att förstå för publiken.
I REYKJAVIK fick vi ingen hjälp av kulturstadsstiftelsen. Vår stora hjälp i Reykjavik och under hela våren var Áslaug, en av de lokala teatrarnas scenografs fru, vars insats var oersättelig. Också dagen vi firade på deras sommarställe stannar säkert kvar med värme i våra minnen. I Reykjavik talade berättarna i vår föreställning engelska, vilket helt klart var isländarnas andra ”inhemska” språk.
Med BRYSSELS kulturstadsstiftelse fick vi ingen kontakt. Våra papper cirkulerade från ett kontor till ett annat och det lovades oss att det skulle tas kontakt. När vi anlände till stan var vår häpnad stor när vi fick hjälp av en charmerande kulturperson. I början fick vi dock stora skälvan när vi såg att vår spelplats var parkeringsplats för ett tiotal bilar, förbuden till trots. Man tar seden dit man kommer – torget tömdes på en kvart av två bärgningsbilar. För vår föreställning fick vi till och med stolar för publiken ! Berättarnas språk var denna gång franska.
I KRAKOW hade vi egen guide för vår grupp, Roland Krupinski, en ung man som talade engelska bra och också hade tålamod att lära våra skådespelare polska. Det lönade sig, applåderna var massiva. Publiken var mycket tagen av bruket av polska i föreställningen. Gatuteaterfestivalen var magnifikt uppslagen och intresse fanns också bland media. Sirius Teatern fick ställa sig framför TV-kamerorna några gånger. Det stora torget i Krakow var fullsmockat av folk. Securitys vakter räknade åsådarna och vår största publik var 950 personer (de andra föreställningarna hade 600 resp. 850 åskådare). Våra skådespelare fick posera på fotografier med publiken, skriva autografer och en av våra skådisar klädde till och med av sin Sirius-T-skjorta och gav bort den!
Gatuteaterfestivalen i Krakow arrangerade ett besök till den lilla staden ANDRYCHÒV för den turkiska gruppen och oss. Utfärden gränsade till katastrof eftersom föreställningen kämpades igenom i regn, blåst och mörker. Trots detta följde ett par hundra åskådare föreställningen från början till slut och kommenterade högljutt skådespelarnas förehavanden och de polska delarna av stycket.
I PRAG hade vi fått det mest förtjusande hotell med en aura av svunna tider, tack vare vår samarbetspartner Archateatern. Det var också deras förtjänst att vi igen hade en ung man, Jiri, som vår guide och språklärare. Berättarnas repliker översattes nu till tjeckiska. Vår spelplats hade ändrats vilket till vårt förtret ledde till mer arbete och publikbortfall. Och regn igen! Höjdpunkten på Pragvistelsen blev ett besök av en gammal herre, som hade översattt Dieter Fortes text till tjeckiska en gång i tiden. Han var mycket tagen av det han såg. Hans översättning hade i tiderna refuserats för att den lär ha krävt för många skådespelare! Han tyckte att Sirius hade lyckats fint med att göra en gatumusikal av pjäsen, utan att glömma historien bakom den.
När vi anlände till AVIGNON fick vi vår del av hetta och sandstorm. Och en mycket svår byrokrati. Den betonggris som spärrade vägen till den spelplats vi hyrt rörde inte på sig innan vår första föreställning. Vi väntade en natt och spelade vår föreställning nästa dag. Berättarna talade givetvis den redan inlärda texten på franska.
Vi besökte SANTIAGO DE COMPOSTELA under de stora pilgrimsfestligheterna. Staden var full av pilgrimer och turister. Regnet störde inte nämnvärt festiviteterna under årets höjdpunkt. Regn och publik hade vi dock så det förslog. De tappra och entusiastiska åskådarna tackade för föreställningen. Den felparkerade bilen som stod i vägen för vår lastbil fick vi bort med publikens hjälp! Berättarna pratade spanska.
Vår sista destination var BOLOGNA. Där fick vi bo på ett fint hotell som Bologna 2000 hade ordnat åt oss. Der var fantastiskt! I Bologna var vi igen tvungna att byta spelplats på grund av Bologna 2000-kontorets interna maktkamp.Vår kontaktperson, Laura Tagliaferri, var fantastsisk. Vi fick som grupp göra nya korrigeringslappar för våra affischer och fick kopiera nya flygblad på Bolgna 2000s kontor. Laura lärde våra berättare italienska, såg våra föreställningar och tog oss på vår sista gemensamma kväll ut på en himmelskt underbar friluftsrestaurang. Vi fick njuta av traditionella italienska delikatesser med alla kryddor. Otroligt!
I Finland kunde vi kruxa av HELSINGFORS, BORGÅ, HANGÖ, MARIEHAMN och TAMMERFORS på turnékartan.
Media
I Finland var man intresserad av Sirius turné. På den av Stan Saanila ordnade presskonferensen närvarade ett tjugotal journalister. Vår stora sponsor var RRR, som satsade på tidningsannonser i Hbl och informerade längs med sommaren var vi höll hus. Leo Gammals från Radio Extrem reste med oss och rapporterade om oss och kulturstäderna. Arn-Henrik och Bent Blomqvist filmade hela resan. Av det över 40 timmar långa materialet sågs i FST ett timmes dokument 16.4 2001. Bröderna skrev också för Nya Åland-tidningen om turenén och stämningarna kring den.
I Bergen, Reykjavik, Krakow, Prag och Bologna fanns det information om Sirius i de lokala tryckalstren och gratisstidningarna. Media var representerat på ort och ställe i Reykjavik, Krakow och Prag. De andra städerna, som vi inte hade samarbetspartners i eller samarbetet var mycket mediokert, borde vi ha informerat redan från Finland eftersom vi alltid anlände till spelorten först en eller två dagar innan första föreställning. På de orter där vi inte hade någon samarbetspartner och vi visste att det inte hade informerats om oss gjorde vi flygbladsraider med spel och sång för att på detta vis fiska publik.
Sirius Teatern är ännu i sin fulla krafts dagar och dess
medlemmar är vänner sins emellan!
