Tankesmedja på dekis blir skarp teater i Fabian Siléns Det svarta fåret

Handlingen kretsar kring tankesmedjan Det svarta fåret, som efter en storhetstid på 90-talet nu förfallit i dysfunktion då dess två grundare Ulf och Edgar kämpar med medelålderskris och den kapitalistiska realismens ideologiska urholkning. Edgar (Paul Holländer) super för att glömma sitt Palmetrauma, Ulf (Paul Olin frammanar en liknande demonisk, nästan skrämmande energi som i den tidigare Mestola-produktionen Marat/Sade, nu i en polotröja som väcker associationer till Steve Jobs) konverterar sin liberalkonservativa identitetskris till en giftig motvilja mot omvärlden och strör omkring sig hatiska förolämpningar som kollapsar i patetiskt gnäll då han förlorar den sista gnuttan av status att stödja sin elitism på.

Tankesmedjan är ett sjunkande skepp som ska styckas av den skoningslösa nyliberala saneraren Lowe (Edith Holmström spelar med en entusiasm som smittar av sig på åskådaren både här och i komiska biroller som finlandssvensk författarlegend eller blonderad sverigefinsk horoskopfundamentalist) som går under akronymen LSD och snortar feta linor från porträttet av den socialdemokratiske legenden som en gång prytt det inrökta konferensrummets sunkiga väggar.