http://universum.fi/wp-content/uploads/2001/11/7b.gif

Sju bröder

Regi och dramaturgi: Joakim Groth

Översättning: Elmer Diktonius

I sju brödernas roller: Hellen Willberg, Åsa Nybo, Anna Hultin , Birthe Wingren, Marika Parkkomäki, Nina Hukkinen och Åsa Wallenius. Niklas Häggblom gör alla övriga roller och Tom Salomonsen medverkar som musiker

TEATER MARS uppsättning av Aleksis Kivis Sju bröder

En skildring av den historiska resan från ett frihetens naturtillstånd till ett civiliserat samhälle, en tragikomedi om den finska manlighetens sju arketyper.
I Teater Mars version spelas de sju bröderna av kvinnor. En komedi om mansroller snarare än män, om mänsklig utveckling, om tiden och förändring.

Premiär fre 9.11.2001 Universum (Betania-huset) Styrmansgatan 13.
Föreställningar i januari och februari 2002 på Svenska Teatern.

Regissör Joakim Groth: om 7 bröder

” Jag ville samla ihop olika kvinnliga skådespelare som jag arbetat med genom åren till ett gemensamt projekt och försökte hitta en pjäs för det ändamålet. Sju bröder föreföll mej som en utmanande och lockande möjlighet.

Vad är det manliga, och hur mycket spelrum finns det kring de manliga stereotyper man först hamnar in i när skådespelare gör roller av andra kön än deras eget. Å andra sidan är ju de sju bröderna i sig en slags stereotyper, nästa karikatyrer, och det är en väsentlig del av romanens komik. Det medför att det här snarare är fråga om manliga roller än om män, om beteende snarare än identitet. Tesen är alltså att också en kvinna kan bete sig enlig ett manligt rollmönster. Vi kan tänka oss nånting ”kvinnligt” hos en man liksom ”manligt” hos en kvinna. Och det intresserade mej helt enkelt att se hurudana män de här kvinnorna skulle bli i berättelsen om de sju bröderna.

I första hand handlar det om ett kollektiv mänskor ­ med tonvikt på kollektiv. De har en gemensam identitet, de hör ihop, och mellan dem finns ett kollektivs dynamik. Det är fråga om makt och påverkan, om förhållanden, om relationen mellan det kollektiva och det individuella. Där finns det en dynamik mellan dem som dominerar och dem som är mera i bakgrunden, också där finns det olika identiteter och roller, också där finns det konflikter och solidaritet.

Ett kollektiv är ju ett slags samhälle och står därför inför möjligheten att utvecklas eller faran att stagnera. Här står friheten och ”naturtillståndet” både som nånting icke-önskvärt och som en resurs, det innehåller nånting som bör integreras när bröderna anpassas till det önskvärda samhället och ordningen. Så långt det är möjligt, och det är kanske inte så långt. Det har inspirerat mej att se det som en allegori över den finska historien, börjande från avskiljandet från Sverige via den ryska tiden till självständigheten och krigen, och till slut till det moderna samhället.

Sätter man upp en klassiker förhåller man sig också på något sätt till en tradition, det kommer man ju inte ifrån. Och i vårt fall är bestäms det väl delvis redan av utgångspunkten, av att bröderna spelas av kvinnliga skådespelare – dvs att förhållningen är ironisk och lekfull, och att vi mot den bakgrunden är fria att göra vad som helst. Jag antar att det blir en rätt så teatral uppsättning, en tragikomedi där traditionen hela tiden finns med som en slags kuliss. Nåja, det här är ju allt bara regiidéer. Givetvis strävar jag efter att göra en uppsättning som är rolig och berörande i sig, bortsett från kön, historiska teman och tradition. Det har att göra med skådespelararbete snarare än regi, och det är sist och slutligen där teatern blir till i sin djupaste form. ”

 

Facebook
Google+
http://universum.fi/ohjelmisto/sju-broder/
Twitter