Commedia dell’arte-traditionen ligger som grund för det konstnärliga arbete Teater Mars vill presentera. Fokus på här och nu och att lyfta fram situation och aktion är centralt. Att erkänna publikens närvaro i rummet. Där några givna förutsättningar för clownteater. Regissör är ingen mindre än mästaren Mario Gonzales, internationellt känd clownpedagog från Paris, tidigare aktiv i bl.a. Théatre Du Soleil. Agatha Christies Musfällan behöver knappast någon närmare presentation. Som en av de verkliga långkörarna i London har pjäsen en plats bland de mest älskade dramatiska texterna under det förra seklet. Ett mordmysterium på ett pensionat. Sammanträffanden, mänskor som ger sig ut för att vara något annat än det de är. Psykologi. Agatha Christie.
EN CLOWNAMBASSADÖR FRÅN CENTRALAMERIKA
Mario Gonzales är född i Guatemala. Han började sin teaterkarriär på gatan och senare regisserade han på landets teatrar och också för TV. Som tjugofemåring upplevde han att han hade förbrukat de möjligheter hemlandet erbjöd. Han övervägde att lämna teatern. ”Jag fick för mycket, för fort.”
Mario reste till Europa. I Frankrike studerade han först språk, sedan teater. Han inbjöds att arbeta med den legendariska Théatre du Soleil, och han stannade med gruppen i nio år. De arbetade mycket med masker, och Mario bekantade sig med commedia dell’arte -traditionen. ”Clownen fann jag när jag spelade på gatorna i mitt hemland. För mig är det normalt skådespeleri. I Frankrike fick jag lära mig att clowneri är ett begrepp och kom i kontakt med traditionens historia.”
“Vid Théatre du Soleil gjorde vi inte traditionell commedia dell’arte, men vi arbetade med masker. Förhållandet till publiken var interaktivt. Vi gjorde Harlekino, Pantalone, Il Dottore, men med nya masker. Pantalone är en karaktär, inte bara en viss mask. Vi måste kontinuerligt skapa nya masker, tycker jag.
Teater mars Musfällan är inte maskteater, utan clowneri. Clownerna är flexibla. De har en röd näsa, men i övrigt är skådespelaren synlig. Arbetet är starkare, kroppen måste spela med mer kraft än i maskteater. Det är himmelskt att arbeta med Teater Mars. Skådespelarna är mycket starka, professionella. De är också intelligenta. De påminner mig mycket om arbetet på Théatre du Soleil. De är också en mycket sammansvetsad grupp.” säger Gonzales.
Mario säger att skådespeleriets grund är i commedia dell’arte och clowneri. ”Som clown lär man sig lyssna, självdisciplin, att klara sig i olika situationer, att högakta scenens lagar och att respektera publiken. I koncentrationsträningen, som vi kallar körövningar arbetar vi med balans och harmoni. Balans på scenen är viktigt. När man finner den är allt väl. När balansen rubbas går det åt skogen.”
Clownerna är inte bara roliga, de har känslor och är passionerade. De har mycket att ge oss.
Skådespelarna måste lära sig att känna in publiken, att verkligen möta dem öga mot öga. Att tala med dem. På teatern talar man i allmänhet till publiken, men det är inte på riktigt. Man talar förbi dem. Det är annorlunda med clownerna, de vidrör publiken på riktigt. Detta är gammalt. Det härstammar från teaterns ursprung. Det representerar den äldsta teatern, men är dagsfärskare än någonsin. Clowneriet är odödligt. Vi kallar det komedi för att grekerna eller italienarna kallade det så, men detta är mer än så, detta är mycket äldre. Jag älskar det.”
”Vi repeterar med publik för att öva interaktion. Det är nödvändigt. Publiken är våra medspelare. Vi behöver dem.”
Nuförtiden undervisar Mario och regisserar runt om i världen. Han kommunicerar på spanska eller engelska, medan replikerna kan vara på japanska, koreanska, portugisiska, isländska, danska, eller som i Musfällan på svenska. ”Jag undervisar också i Milano, jag har till och med fått medalj för mitt arbete med commedia dell’arte. Det är jag mycket stolt över.”
Mario är glad att clowneriet har spritt sig runt hela världen. För några år sedan visste man ingenting om dem, nu tycks det vara en hel rörelse kring clownerna. I Finland har man grundat en RedNoseClub. ” Det är verkligen fint och intressant att så många nationaliteter kan arbeta med samma känsla och samma betydelser.”
